Grand opening!

http://ozena.blogg.se

Nu flyttar jag till blogg.se! Gå in dit å tryck på prenumerera-knappen, eller bookmarka eller vad ni nu föredrar, thänx!

Nattsudd och vrede

Jag är så jävla less att man inte kommer åt kodmallarna här på WordPress (eller kan man det???), utan man kan bara fiffla med CSS:en på färdiga teman. JÄVLA SKITPRYL!! DIEEEE!!

Jag håller på att göra en ny bloggdesign på blogg.se – här är en sneak peek:

 I varjefall. Jag hade True Blood som inspiration när jag gjorde headern. Den blev faktiskt ganska Louisiana Vampiresque av sig, om jag får säga det själv. Resten av bloggdesignen är dock icke klar än. Så får vi se om jag flyttar över hela bloggen dit senare.

Nu är jag så jävla yr av alla taggar och klamrar och skit så att jag måste gå och sova. G’natt.

Ibland är det svårt

Minou har haft lite svårt med dagis på sistonde.

Hon har precis bytt avdelning, och från att ha varit en av de äldsta i gruppen är hon nu en av de yngsta. Och jag tror att hon blev lite chockad över att hon inte är den största, kaxigaste och starkaste längre. Så har hon ju blivit storasyster också, och även om hon inte är elak mot Ville så tycker hon nog att han är jättejobbig. Jag/vi kan inte ge henne full uppmärksamhet hela tiden. Mamma kan inte göra det nu älskling, för jag måste mata/byta/trösta Ville. Så ungefär låter det. Och jag kan förstå att hon tycker att det är skittråkigt.

Och jag tycker det är så svårt. Det här med att ”balansera” båda ungarna samtidigt, alltså. :-(

Jag känner mig helt handfallen när det kommer till dagis, för jag känner att jag vill ha henne hemma de dagar hon är mammig. Hon visar ju tydligt att hon behöver det! Men vad kommer dagis tycka om det? Typ att hon inte ”kommer in i gruppen ordentligt” om hon ska komma som hon vill? De flesta dagar vill hon ju gå, det är väldigt sällan hon säger att hon inte vill.

Igår tog jag hem henne igen efter att jag hade försökt att lämna av henne, men idag lämnade jag henne gråtandes på frökens inrådan. Och jag behöver väl inte ens säga vad som kändes helt förjävligt att göra…

Nej, jag ska prata lite mer med hennes fröken om det här när jag hämtar i eftermiddag.

/ångestmamma

Den mest irriterande känslan i hela världen

Jag tror jag har fått urinvägsinfektion. Det känns ganska bra just nu, men i morse led jag all helvetets kval.

Oj, jag måste kissa som ett jävla djur!! *sätter sig på toa* Kom igen nurå! *plink* Va? En droppe?  *sviiid*

Tre minuter senare.

Oj, jag måste kissa som ett jävla djur!! *sätter sig på toa* Kom igen nurå! *plink* Va? En droppe? *sviiid*

Tre minuter senare.

Oj, jag måste kissa som ett jävla djur!! Ja, ni fattar. Jag hade ingen tranbärsjuice hemma, men jag drack litervis av vatten med citronjuice i. Det läre väl funka lika bra? Om inte bättre? För det är väl massa tillsatt socker i tranbärsjuicen på affärn?

Dagens outfit

Rätt och slätt. Jag kör typ samma varje dag. Leggings, linne och kofta från Gina Tricot.

Nu ska vi till äckel-McDonken.

Inte som jag hade tänkt mig

Som småbarnsförälder lär man sig att verkligen uppskatta the little things in life. Som att i lugn och ro sitta och dricka en kopp kaffe eller att - som jag hade planerat igår - ostört smälla i sig en burk Ben & Jerry’s Chocolate Fudge Brownie-glass.

Jag hade gått och väntat hela dagen på att få springa ner till affären och köpa en burk. Jag var förväntansfull och fnittrig som ett barn när jag skred in på affären. Jag öppnar frysen. SLUT?? SLUT!!

Besvikelsen var ett faktum. Som en käftsmäll. En hård en.

Jag synade de andra alternativen. Letade efter ett substitut. Ingen Half Baked fanns heller. Började svettas, och i ren desperation slet jag åt mig en burk Cheesecake Brownie, betalade, och sprang hem. Det skulle jag inte ha gjort, för den smakade äckelpäckel. Och när jag sorgsen ställde in burken i frysen, kom jag på att jag inte hade nån chokladkaka hemma to mend my wounds. Smack! En till käftsmäll.

Sensmoralen i denna anekdot är: In case of disappointment, NEVER run out of chocolate.

Den som säger att…

Apoliva-bruden inte är läskig LJUGER!!! Jag vågar fan inte gå till toaletten på natten om jag blir kissnödig längre. Som tur är har inte dottern sett reklamen.

Ja, jag har målat dit röda prickar. Jag gillar att jaga upp mig själv.

Skrajsen

Minou har ju varit sjuk i två dagar nu, med snuva och feber. Hon har varit väldigt pigg på dagarna men sen stiger febern på kvällen och hon börjar hosta lite smått. Och jag som inte har kännt mig nojig över svininfluensan tidigare, blir lite skraj. 
Nyss vaknade hon och var helt borta och mumlade nåt om att armen gjorde ont. Jag läste att muskelvärk är ett symptom på influensa. Jag försöker hålla mig lugn. Jag vet inte om hon svamlar, för jag får inget vettigt svar när jag frågar. Jag har aldrig haft influensa, för jag har ett immunförsvar som stålmannen – så jag vet inte hur det känns. Ville ligger ju bra till för han ammas ju…

Vilket får mig att tänka på alla spädbarn som vägras de antikroppar som modersmjölken ger, p.g.a att deras mödrar inte vill amma dem av helt absurda anledningar. Men det orkar jag inte tjata om igen just nu.

Nu sover hon sött. Allt verkar bra.

Ångest hursomhelst

Farsan var här igår kväll en stund för att kolla på Ville. Fan vad gammal han börjar se ut. Farsan alltså. Det var trevligt; vi drack kaffe och han sa inget som var menat att ge mig skuldkänslor som t.ex. Varför hör du aldrig av dig? Minou fick en jättestor gosedjurshäst.

Men jag fick fortfarande ångest. För att han såg så gammal ut. Fan.

WARNING! Shoe needs! WARNING!

Ja nu bleve det väl lite för mycket sko-porr här på kort tid (I luv shoes!!!), men jag är helt såld på dessa pjucks från ART.

Synd bara att man är fattig som en kyrkråtta den här månaden. Eller det är väl skitbra från karlns synvinkel. Fast det betyder iofs bara att jag har extra mycket tid på mig att bestämma mig vilka jag tycker mest om! Moahahahahahahaaaaa! Waldorfiga boots med stickat – eller kick-ass-armykängor med liten klack?

Vik hädan ye old demon!

Fan. Var inne på Blondinbellas blogg och såg att hon har färgat håret brunt. Sketasnyggt. SKETASNYGGT! Jag fattar dock inte varför jag läser hennes och Kenzas -förlåt – aptråkiga präktighetsbloggar. Hur i hela helvete lyckas de ligga på toppen? Jag menar då är ju Kissie och gänget mycket mer underhållande!  ;-)

Och… jag känner hur det börjar rycka i färga-håret-tarmen (fan vad det uttrycket är äckligt!). Nu fajtas jag mot hemska demoner som försöker övertala mig att göra dumdristiga saker mot min stackars kalufs.

Så jäkla typiskt; det här återupprepas varje höst. Min färgförvirring alltså. Jag ska INTE ge upp den här gången. ICKE!

Lökig Minou & chillig Ville

Jag är hemma med båda ungarna idag. Minou är snuvig, och vaknade flera gånger inatt och gnällde att hon hade ont i örat. Så, det första jag gjorde imorse var att göra ett lökomslag åt henne.

Nu sitter hon och kollar på barnprogram, och har en mössa med en varm lökpåse innanför och formligen stinker, men det är en suverän huskur! Jag vill nämligen inte att hon ska äta antibiotika i onödan, och jag har upplevt att doktorer kan vara överkåta på att skriva ut sånt för minsta lilla.

Vi ska bara försöka mysa idag – till lunch ska vi göra en pannkakstårta á la Pettson och Findus!

Kolascrub!

Jag tog ett sent kvällsbad nyss och då blev jag inspirerad till att skriva om (efterfrågade) hemkokade hudvårdstips.

Som jag har berättat förut tvättar jag inte kroppen med tvål - för att inte störa min huds naturliga oljeproduktion – utan använder bara vatten. Ungefär en gång i veckan brukar jag skrubba kroppen med en egengjord sockerscrub, som ”grovrengöring” för att få bort döda hudceller etc.

Oftast brukar jag blanda till den med socker och flytande honung, eller med socker och olja (oliv, raps, avocado, vad man nu vill) om jag vill bli insmord. Jag har inga exakta mått, utan jag bara höftar tills jag tycker att konsistensen är bra. Ibland parfymerar jag den med några droppar eterisk olja också.

Ikväll hade det tagit slut på honungen, och jag ville inte göra en oljescrub och bli helt fet - för jag skulle smörja in mig med Vanilla Dee-lite-lotionen från Lush efteråt (som by the way smells like f-ing heaven!).
Vad jag gjorde var att blanda till scruben med SIRAP! Socker, sirap och några droppar vanilj absolut eterisk olja - och den doftade exakt som kola! Yum-yum-yum!

Man tager vad man haver liksom! Ibland önskar jag att jag vore en driven, mindre lat människa - då skulle jag börja tillverka massa härliga naturliga kosmetiska röror och gegg och kränga i en webbshop! Men tyvärr gäspar jag åt bara tanken…